Liza Key, Sydafrikansk regissör, kommer till Tempofestivalen med REWIND – en film om ett folks vittnesmål, som formats till ett stycke musik. Vi får möta offrens sorg men även de skyldigas. The Amnesty Hearings i Sydafrika handlade om att klargöra historien efter folkmorden, i ett försök att gå vidare. En process som var oerhört svår för många, att tvingas lyssna till bödlarnas berättelser – och kanske förlåta någon som dödat ens man eller ens barn. REWIND får sin internationella premiär på Tempo!
Kan du berätta vad den här rättegången hade för betydelse? Man kan säga att det finns två svar på den frågan. Antingen att det var bra att förövarna faktiskt berättade vad som hänt, för att landet ska kunna gå vidare, men det var i många fall oerhört svårt för offrens familjer att höra vittnesmålen. Av de 7 112 som bad om amnesti för sina brott var det 849 som fick behålla frihet.
Stämmer det att ditt filmade originalmaterial försvann? Och att du därför producerade föreställningen själv, i Johannesburg?
Ja, en mindre nogräknad brittisk producent stal det, tro det eller ej, och vi blev tvungna att filma allt en gång till. Men nu i efterhand tänker jag att om inte min film hade blivit stulen, hade jag aldrig gett mig i kast med att själv producera REWIND-föreställningen. Och det gav mig otroligt mycket. Det svåraste var självklart annars att utsätta offren för ett ytterligare trauma när de behövde berätta sina historier ännu en gång framför kameran.
Nu gör du en tio timmar lång film, inspirerad av Claude Lanzmanns Shoah?
Jag kan inte ta mig ur den där känslan av att jag borde göra något om alla ännu okända berättelser som finns från apartheidtiden. Framför allt är jag intresserad av de som såg det hända men som inte gjorde någonting. Så det är mitt nästa projekt, att försöka förmedla dessa historier på samma vackra, lyriska sätt som Lanzmann gjorde om Förintelsen i Shoah. Jag tänker också jättemycket på det som den sydafrikanske författaren Njabulo Ndebele skrivit: ”Det förflutna knackar hela tiden på vår dörr, därför att historien är begravd i nuet. Att bortse från det värsta i vår tid är att skjuta upp framtiden”.
Hur skulle du vilja beskriva dig som filmskapare?
Jag har en ännu ouppfylld dröm om att göra komedi..! Att försöka se den ljusare sidan av livet. Ändå dras jag hela tiden till ämnen som handlar om orättvisor. Jag antar att jag borde se mig som en dokumentärfilmare med ett socialt patos, men jag ser ändå fram emot att fortsätta experimentera och bidra med nya sätt att skildra Sydafrikas historia.
Läs mer om filmen REWIND.
TEXT: Christina Höglund
